Hälsningar

Att hålla minnen från Förintelsen vid liv

"Det hände och följaktligen kan det hända igen: däri ligger kärnan i vad vi har att säga." Detta skrev författaren och den överlevande Auschwitz Primo Levi med tanke på förintelsen och civilisationen. Holocaustöverlevande vet att historien kan upprepa sig eftersom de har sett med egna ögon vad människor kan.
Vi får inte blunda för detta faktum. Som dotter till judiska offer för Förintelsen, men också som schweizisk medborgare, anser jag därför att det är vår plikt och skyldighet att hålla minnen från Förintelsen vid liv och att hantera det om och om igen. Utställningen "De sista schweiziska överlevande förintelsen" föddes ur denna övertygelse.

ETT MÖTARE MED DE SISTA ÖVERLIVARNA I SCHWEIZ

Vi befinner oss i ett avgörande ögonblick för att förmedla kunskap om Förintelsen, eftersom det bara finns några få vittnen från detta fruktansvärda folkmord bland oss. Fokus för utställningen "The Last Swiss Holocaust Survivors" är därför på porträtt och berättelser om överlevande från Förintelsen som individualiserar förintelsens historia och bevarar den för framtida generationer. De porträtterade kommer från olika europeiska länder och bor nu i tyska och fransktalande Schweiz, liksom i kantonen Ticino. De representerar alla de människor som överlevde förintelsen och hittat ett nytt hem i Schweiz.
De gripande porträtten visar ansikten på människor vars mänskliga värdighet en gång förnekades. De är ansikten som präglas av livshistorier. Vi lär känna utdrag från dessa livshistorier i de rörande filmerna. De är berättelser om överlevnad, men också berättelser om ett liv efter förintelsen. De porträtterade berättar för oss hur de blev frivilliga och förödmjukade, hur de överlevde förintelsen och levde vidare efteråt. De porträtterade berättar också för oss att traumat och djup sorg förblev ständiga följeslagare för förintelseförlossarna i hög ålder.

FÖR UNGDOMS- OCH FRAMTIDSGENERATIONER

I utställningen "The Last Swiss Holocaust Survivors" används biografierna från de porträtterade för att visa vart antisemitism, som åter blossar upp många ställen idag, kan leda. Att komma ihåg förintelsen bör därför också vara en varning för de allvarliga konsekvenser rasism och antisemitism kan få. Det är vår generations ansvar att fortsätta anseendet som ”aldrig mer”. Utställningen riktar sig därför främst till den yngre generationen och syftar till att öka medvetenheten om toleransens värde och betydelse.
Det är viktigt för mig att tacka alla som framställs helhjärtat för att de har funnit styrkan att berätta om sina livshistorier i samband med denna utställning och berätta om upplevelser och minnen, varav några knappast kan ordas.